Jag minns allt som vackert och fÀrggrant Jag minns hur vi brukade le Men löven föll ner, elementen slogs pÄ Himlen blev fÀrglös, oförÀnderligt grÄ
Jag har aldrig haft nÄgon kul vinter Sen jag var tolv, tretton Är Men man kan ju förstÄ, hur det blir sÄ NÀr vÄr himmel Àr fÀrglös, oförÀnderligt grÄ
Visst finns det stunder som skiner Ibland kan det kÀnnas okej Men det blir i bÀsta fall, som pÄ super8band DÀr himlen Àr fÀrglös, oförÀnderligt grÄ